amalaj

(Kände för att skriva av mig lite. Kom ihåg att det är frivilligt att
läsa. Och kom inte med några anonyma onödiga kommentarer
nu för detta är MIN blogg och här skriver jag ner MINA tankar. När
jag vill, om jag vill.)


Sitter och läser igenom hela min blogg just nu. Det är ledsamt
samtidigt som det är kul. Jag ser själv hur jag har utvecklats med
mitt skrivande och sättet att förmedla saker på. Vilket är väldigt kul.

Men sen känns det ganska kämpigt att sitta och läsa om allt  jag och
min senaste pojkvän gjort. Fast samtidigt blir jag glad av att läsa de. Jag
hade verkligen några lyckliga månader med honom och jag är glad för vad
jag fick. Han var som en bästa vän för mig samtidigt som det var så mycket
mer. Jag har aldrig vart så kär som då och det känns mysigt att tänka tillbaka
på vår tid. Det gör mig glad konstigt nog. Känns bra också att vi kan snacka
med varandra som det är nu.

Är även ganska kämpigt att läsa om Linus, som var min bästa vän. Tråkigt nog
har allt gått snett mellan oss och vi har sagt upp kontakten. Det trodde jag aldrig
om honom och mig, jag trodde vi skulle va bästa vänner till döden. Känns ganska
patetiskt att jag tänkt så nu när man tänker på hur allt blev. Men jag hade aldrig
föreställt mig att det skulle bli så här. Det fanns inte på kartan för bara några månader
sen.

Alla gemensamma vänner vi har är också otroligt chockade över att det blivit
som det blivit mellan oss. Vi som var så tighta, 4 års vänskap betyder mycket
för mig men för dig spelar ingenting någon roll. Då orkar inte jag heller bry mig
så det kommer att förbli på detta sätt. Vi kommer aldrig mer umgås, det är slut
med det nu. Jag kan fortfarande inte fatta att det är sant. Det känns hemskt att jag
är död för dig.

Som sagt, blir både ledsen och glad över att läsa igenom min blogg. Men något
jag lärt mig är att man inte ska hålla sig kvar i något man borde lämna. Ingen ide
att sitta och tänka på att man vill ha tillbaka det man en gång förlorat för det kommer
bara att göra en ledsen. Istället ska man tänka på hur bra allting var och det var kul
så länge vänskapen/kärleken höll.

Att sitta och önska tillbaka till tiden är bara så onödigt. Men skulle man leva med
exakt samma kompisar hela livet så skulle man inte kunna säga ''Jag saknar den
tiden då jag var med henne så mycket.'' osv. Man skulle inte ha massa sådana där
alldeles speciella minnen att tänka tillbaka till.

Man får vara glad för det man har istället för att vara ledsen över något man inte
har. Jag är nöjd med mitt liv för att jag har accepterat det på detta vis. De är klart
att jag gärna skulle ändra på vissa saker. Men vad tjänar det egentligen till att sitta
och vara ledsen över någon som ändå inte bryr sig om att du är ledsen? Inte mycket..

Så istället ska man le och vara glad. Leva på det fina minnena och le åt att du en
gång var riktigt lycklig, att det var på riktigt. Inte något du bara accepterat utan att
du var lycklig på ritkigt för att allt var precis på det vis du ville ha det. Vara lycklig åt
något du valt. Fast å andra sidan tror jag att man aldrig blir riktigt lycklig och nöjd. Det
finns alltid något i ens liv som kan bli bättre.

Men för att må bra med sitt liv och kunna skratta och vara glad även fast det finns
mycket som är fel. Så handlar allt om att acceptera läget. Vilket jag verkligen gjort
så jag är glad över de tider jag fått men minst lika glad över allt jag har nu.

Jag trodde inte det fanns något ''The end'' mellan oss. Men jag hade fel.
Fel om vår vänskap och om dig. För jag trodde aldrig du skulle göra så
här mot mig. Du har alltid sagt att du hatar hur mina pojkvänner behandlat
mig. Men vet du vad? Du är inte ett skit bättre själv. Du är fan exakt likadan.


/ Amalaj