amalaj

För det första, så omoget att kommentera anonymt. För det andra läs inte min blogg om det finns saker du stör dig på. Eftersom du skriver att jag skriver om mina killkompisar visar det att du läser min blogg och antagligen följer den. Något måste min blogg ha som intresserar dig eftersom du läser den.

Vadå mina ''killkompisar''? Det finns fyra killar jag skriver ganska ofta om i min blogg och det är Arvid som jag var med igår, Hannes som är mitt ex men nu bästa kompis (tyvärr har vi glidit isär en del men iaf), Andreas bff och Patrik som jag kallar för min bror. De fyra killarna är verkligen mina kompisar. Jag snackar om nästan allt med dom, jag umgås med dom och jag litar på dom och dom på mig. Någon kanske är lite avundsjuk?

Sen skrev jag ett inlägg förra helgen om 6 killar efter att jag vart på Liseberg med ''pojkarna'' men dom killarna är jag inte kompis med. Har aldrig påstått det heller. Jag kände Linus som var min bästa kompis förut och så har jag lärt känna Andreas bff som jag blivit ganska bra kompis med nu.

Men de andra killarna var jag bara med under den dagen. Jag skickar lite sms med några av dom och skriver på msn, men mer än så är det inte. Så jag kallar inte dom för mina kompisar direkt. För jag känner dom inte? Man är inte kompis med folk bara för att man vart med dom en hel dag.

Och för det tredje, läste du inte min diss punkt ordentligt? Jag skrev att man inte är KOMPIS med 50 personer, för det är man inte. Man kan ha över 50 bekanta, men inte kompisar. Man är inte kompis med folk man snackar med på msn och hälsar på om man ser. Med en sån person är man bekant. Man är inte heller kompis med någon man kanske vart bästa kompis med när man var liten. 

Men som man nu bara hälsar på om man ser. Eller som du skriver att man lär känna mer folk genom åren genom arbetsplatser osv, ja det gör man. Men so what? Man är inte direkt kompis med alla man arbetar med? Visst, man kan bli kompis med någon och börja umgås på fritiden men inte alla. Bara för att man pratar och sådant under de tider man jobbar blir man inte kompisar. Det kallas arbetskompisar.

Samma sak som när man går i skolan. Jag är inte kompis med hela min klass bara för att jag umgås med dom i skolan och skriver lite på msn och sms. Vi är klasskompisar men mer än så är det inte. Det finns olika sortes kompisar lilla du. Och när jag dissade de folk som skryter om vänner menade jag de som skryter om riktiga vänner. De som säger att dom har över 50 riktiga vänner.

Inte arbetskompisar, klasskompisar eller msnkompisar. För det kallar inte jag för riktiga vänner. En riktig vän är någon man litar på, har kul tillsammans med, umgås med och någon man verkligen trivs ihop med. Sen finns det ju ett steg till och det är bästa kompisar. Men sådana har man hemskt få utav.

Jag reagerar också på att du skriver ''inte lätt för er ungomar att veta''. Okeej? Det är alltså en oldie som skriver kommentaren? Då säger jag bara en sak, sluta läs min blogg den är inget för dig!

/ Amalaj