amalaj

Hannes ringde mig efter att ha läst mitt inlägg om mitt smink osv. Han ville berätta hur stolt han var över mig att jag la upp det här. Hur gullig är han inte? Visst han är mitt ex, men han är verkligen min bästa vän! Han bryr sig verkligen om mig. Jag älskar dig gubben.

I morses ringde han mig för att höra hur det var med mig efter gårdagen. Det var ju inte ens något speciellt, fick faktiskt skylla mig själv. Man ska inte ha så stora förhoppningar, det är bara dumt. Men ändå ringde han mig och ville höra att jag mådde bra. Så underbart bra är han! En vän som honom borde alla få ha.

Bästa känslan är när man känner sig älskad för precis den personen man är. Inte för någon man inte är. Jag är faktiskt hellre hatad för den jag är än älskad för någon jag inte är. Hannes får mig att känna mig älskad för precis den jag är. För Amelie och ingen annan.

Det blev tyst en stund i telefonen förut..
Hannes: Snobben!
Jag: Meh? Bamse!
Hannes: Men inte den snobben blondy..
Jag: Va, vadå..?
Hannes: Jag mena att du var en snobb. Det blir ju liksom snobben då. Att du alltid ska vara så blond..

Jag vet att han älskar mig innerst inne. Även om jag kan vara lite blond ibland. Jag lovar, jag kommer aldrig färga håret brunt. För vad ska jag då skylla mina osmarta kommentarer på? Skulle ju aldrig funka!

Fy vad jag längtar tillbaka till Öland. No problems there..


/ Amalaj