amalaj

Kom in från promenaden med sandra för en timme sen ungefär. Har vart lite social med folk på msn och sådär så därför blev det uppdatering först nu.

Sandra är verkligen helt underbar. Jag hade så mycket att prata om så den stackarn fick knappt ett ord sagt. Jag var tvungen att berätta hur enormt bra kvällen igår var. Hur gullig och snäll han var. Och hur mycket jag ville ha tillbaka kvällen och hur mycket jag redan saknade honom.

Jag var också tvungen att berätta hur arg jag var på en annan. Att det inte längre var några problem att sluta vara ledsen på honom. För det är ändå inte samma person längre. Hatar sånt! Varför utge sig för att vara en person som är underbar och sedan visa raka motsattsen? Var dig själv hela tiden istället, det vinner du på!

Sen var jag tvungen att berätta om två andra som är så himla jobbiga och inte ger mig något space. Jag har sagt till båda att jag är singel och vill vara det. Att jag inte är redo för ett nytt förhållande, men ingen av dom accepterar det. Jag blir galen! Visst, klart man blir glad av att höra hur mycket dom tycker om en och hur söt dom tycker att man är. Men det blir faktiskt jobbigt i längden.

Varje grej jag hade att snacka om tog hur lång tid som helst så jag tycker synd om Sandra nu i efterhand. Men det visar bara vilken otroligt bra kompis hon är. Som lyssnar, nickar och förstår. Jag verkligen älskar dig bruden, glad att jag har dig!

Ska kika runt på andras bloggar och så nu. Skriver sen, puss!

jättegammal bild, men jag älskar dig då, nu och föralltid!


/ Amalaj